Nytt synopsis!

Love Generation
(working title)
Dokumentärfilm (58 min)


Om livet på en exotisk ö långt bort från Skandinaviens kalla vindar
En film om turism som vi aldrig någonsin sett förut


Ett thailändskt rockband intar scenen varje kväll på öns stora diskotek för att spela västerländska låtar för turisterna.
Men i själva verket vill dem bli stora med sin egen musik.
På thailändska

En ung svensk tjej begav sig ut för att se världen men kom aldrig mer tillbaka hem igen.
För hon förälskade sig i en man och bestämde sig för att stanna på ön för alltid.

Uppe i bergen bor det en gammal kvinna som äger ett litet café.
Där säljer hon vatten till dem som vågar sig upp för att se på den underbara utsikten och hon har fantastiska historier att berätta om tiden som var då.


Detta är en film om kärlek, om kulturkrockar och om hur världen bara blir allt mindre.
Detta är EN film, men med TRE historier helt oberoende av varandra.
För det enda dem egentligen har gemensamt är att dem alla bor på samma exotiska ö och kan visa oss en helt annan sida av turismen som vi aldrig sett förut.

På en vacker ö långt hemifrån och där det kryllar av skandinaver på jakt efter det outforskade paradiset får vi möta tre öden, med tre helt unika historier att berätta.

Nystart!

Oj, oj, oj vad ett möte med en producent kan betyda mycket!
Jag har fått en nystart på hela filmidén. Två timmar innan jag skulle in på möte med henne ändrade jag hela berättelsen och fan vad mycket bättre det blev. Hon älskade det!
Imorgon får ni mitt nya synopsis!

Möte med producent

Idag skall jag möta en producent som vill höra mer om mitt projekt. Är dock lite oispirerad och vet inte riktigt vad jag skall säga. Dels känns det lite snopet att någon har fått samma idé som mig och dels så blir jag mer och mer osäker på om det här verkligen kommer att bli världens bästa film.
Jag känner mer och mer att jag måste åka ner till Thailand och få lite inspiration...men hur skall jag få tag i pengar???

Någon som vill sponsra en resa ner?

Samma idé? Del 2

Har inte kunnat sluta att tänka på att ett stort, rikt, engelskt TV-bolag har fått samma idé som mig. Det har gjort mig en smula galen men samtidigt fick det mig att under hela kvällen igår smala ner min idé och fokusera på vad jag just vill fokusera på.

Sedan kontaktade jag ägaren av den baren som serien skall spelas in på och han svarade med att det inte riktigt var 100 % säkert ännu.

Jag är iallefall otroligt glad för att jag upptäckte detta nu och inte när man kom dit ner och plötsligt möts av ett till kamerateam :) DÅ hade jag verkligen blivit galen!

Nu jobbar jag intensivt med att göra min film så sjukt mycket bättre än deras himla realityserie.

Har någon samma idé som jag?

Har precis fått höra ett rykte om att Bravo-TV kommer att filma en realityserie om en bar på Phi Phi Islands!!!!
Det sägs att det kommer att komma ner ett Tv -team december 2008 och tanken är att dem skall filma livet runt en bar i några månader.

Faaan vad jag måste göra mitt projekt så mycket bättre nu!!

Nytt synopsis

Love Generation

- En film om turism ni aldrig sett på film förut

En ung kvinna åker tillbaka till den ö som hon en gång bodde på, för att ta reda på varför allt som hände där nere för så länge sen, fortfarande hemsöker hennes tankar.
En fattig kille från huvudstaden tjänar pengar på att vara exotisk.
En helt vanlig svensk tjej blev kär och lämnade allt i sitt hemland för att få vara nära sin man.
Och vad händer egentligen med människorna på en liten exotisk paradisö när turismen bara blir större och större?


Detta är tre historier om kulturkrockar, ensamhet och om den ständiga önskan att bli älskad.
Detta är tre historier om att på olika sätt överleva.

På en paradisö långt bort från Skandinaviens kalla vindar vandrar tre personer runt med tre helt unika historier att berätta.

Min historia

12 oktober 2001 satte jag mig på planet till Bangkok och påbörjade samtidigt en 6 månaders resa som för alltid skulle förändra mig.
Min plan var att resa runt i Asien. Jag skulle shoppa loss i Singapore, besöka tempel i Kambodja och ta lokalbussar i Laos.

Men ingenting blev som jag tänkt mig att det skulle bli.

När jag landat i Bangkok tog jag några dagar senare bussen ner till södra Thailand för att få lapa underbar sol och ligga på kritvita stränder under ett par veckor. Sedan skulle jag resa vidare igen.
Men jag kom aldrig till Singapore, jag fick aldrig uppleva Laos eller känna av gammal historia i Kambodja.

För jag blev förälskad.

En kväll på en myllrande bar där svetten ångade och turister glatt blandades med urbefolkningen stod han. Killen som skulle förändra hela mitt liv och som så många år senare även skulle få mig att vilja göra den här filmen.

Under dem 8 år som gått nu har det nästan inte gått en dag utan att jag tänkt på allt som hände där nere. Jag har haft mardrömmar, jag har saknat, jag har gråtit och jag har ångrat. Men det som tyngt mig mest är att människor i min närhet aldrig riktigt fått veta sanningen om mitt halvår där nere. Antagligen för att jag skäms, troligtvis för att jag känt skuld och för att ingen vet att den här typen av förhållanden egentligen existerar.

Det här är min historia om min resa tillbaka ner till den ö som funnits i mina tankar så länge. Det här är historien om att hitta min gamla kärlek igen och försöka förstå vad det egentligen var som hände. Och på min resa tillbaka träffar jag människor på min väg som står mitt i det som jag en gång upplevt.
Detta är en historia om att försöka förstå, att känna sig främmande och om att ha den bästa tiden i sitt liv.

Skriva manus!

Det finns ingenting som är bättre än att få en riktigt bra idé. Att bara få den där härliga känslan i kroppen om att detta verkligen kommer att bli riktigt, riktigt bra.
Det finns ingenting som är bättre än att sitta med sitt morgonkaffe och bara skriva non-stop och sedan märka att halva dagen gått.

Jag älskar att skriva...men samtidigt är det en hatkärlek som jag har till det. För rädslan om att det helt plötsligt inte finns något mer att skriva om ligger alltid och vakar över mig.
För tänk om min idé som jag har just nu bara är så där fantastisk inne i mitt huvud och att det egentligen kommer att bli totalt omöjligt att få ner det på papper?

Tänk om ingen producent tror på min film? Tänk om jag aldrig får se det färdiga resultatet på bioduken?

Jag måste nog ringa HEJA-film för att få lite inspiration.

Phi Phi Islands

Koh Phi Phi är en liten ö på den thailänska sydvästkusten. Man tar sig bäst dit med båt från Phuket eller Krabi och resan tar ett par timmar. På Phi Phi Islands finns det fortfarande inga bilar, men det hade i och för sig varit ganska onödigt, då det tar ca 30 minuter att gå från den ena sidan till den andra.

För bara si så där 10 år sedan var ön fortfarande ganska okänd bland turisterna och dem flesta som kom dit var backpackers på jakt efter det outforskade paradiset. Då låg man mest i hängmattor och drack öl, lyssnade på thailänsk reaggemusik eller snorklade i otroligt vackra och oförstörda kristallklara vatten.

Nu för tiden besöks ön inte bara av backpackers. Nu har den berömda 2-veckors turisten även hittat hit. Många tar in några dagar på öns lyxhotell för att sedan åka tillbaka till neon och sexhandeln i Phuket, medan andra hyr en snabb, dyr och miljöfarlig speedboat från Krabi och bara besöker ön ett par timmar.

Detta har gjort att Phi Phi gått från en långsam, tidlös och exotisk paradisö till att bli en människotät och dyr turistfälla.

Jag har valt att spela in min film på denna ö av många grunder men det kommer jag att skriva otroligt mycket mer om senare.

Min dröm är att göra en film som tilltalar den yngre publiken, som normalt kanske inte ser på dokumentärer. Jag vill genom min film sudda bort stämpeln med att dokumentärer för det mesta bara är "svåra och djupa" sätt att visa någons hemska vardag.
"Love generation" kommer därför att ta med er på en fartfylld resa med mycket musik, färgglada bilder och en hel del skratt. Men under all semesterparadis, exotiska landskap, fest och glädje kommer det att finnas en ganska allvarlig röd tråd. En röd tråd som skildrar en sida av turismen som man aldrig någonsin visat på film förut.

Nu är det bara att locka fram en producent som verkligen tror lika starkt på min idé som HEJA-film gör.

HEJA-film!

För att den här filmen skall bli den allra bästa, så har jag tagit hjälp av tre otroligt duktiga och kreativa norska tjejer. Vi fyra kallar oss HEJA-film och består av:

Hedda: Fotograf
Jenny: Redigering/ljud
Camilla: Hjälper mig med att skriva manus och konfliktuppbyggnad.
Erika (jag): Regi och idé


Hedda och Jenny lärde jag känna när jag pluggade dokumentärregi på Film og TV-akademien i Oslo. Camilla kom in vårt gäng genom Jenny. Dem jobbade nämligen ihop på produktionsbolaget Strix och Jenny tyckte att hon skulle passa perfekt i HEJA-film. Vi blev presenterade för varandra och det var verkligen kärlek vid första ögeonkastet och sen den dagen har det varit vi fyra.

Tillsammans kommer vi att göra Skandinaviens bästa dokumentärfilm!

En ung kvinna åker tillbaka till den ö som hon en gång bodde på, för att ta reda på varför allt som hände där nere för så länge sen fortfarande hemsöker hennes tankar.

En fattig kille från huvudstaden tjänar pengar på att vara exotisk.

En helt vanlig svensk tjej blev kär och lämnade allt i sitt hemland för att få vara nära sin man.


Detta är tre historier om kärlek.
Detta är tre historier om kulturkrockar, ensamhet och om den ständiga önskan att bli älskad.

På en paradisö långt bort från Skandinaviens kalla vindar vandrar tre personer runt med tre helt unika historier att berätta.

I min blogg kommer ni att följa hur dokumentärfilmen "Lovegeneration" föds, från idé till färdig film.